Jag ser många områden där människor skriker efter förändring. Man vill ha rättvisa, jämlikhet och en mänsklig värld istället för den här miserabla "fort-och-fel-världen". Analyserna är många och av skilda slag, men jag hittar få som går längre än till de ytliga uttrycken. Man nosar på ytan, vill frisera i kanterna och i bästa fall slänga ut det gamla och bygga något nytt. Men hittills verkar alla förslag på det nya bygga på det gamla sättet att tänka.

Är det fler än jag som ser att det är själva grunden till hur vi uppfatta och tolkar världen som leder oss fel? Vi bygger hela vår världsuppfattning på motsättningar. Det paradigm vi lever i bygger på den starkes rätt, störst går först och att det måste finnas några få vinnare och en massa förlorare. Vi bor i en hierarki. Fel. Vi har lärt oss att vi bor i en hierarki. Allt vi ser tolkar vi som om det vore en hierarkisk struktur. På det sättet sitter människan som "skapelsens krona" och särskiljer sig från den övriga naturen.

Vår logik söker hela tiden skillnader. Vi skiljer på kvinnor och män som om de är väsensskilda. Fakta är att det är större skillnader på individer inom grupperna än mellan grupperna. Vår bild av att det finns två typer; män med XY-kromosomer och kvinnor med XX-kromosomer stämmer inte heller. Det finns variationer och det föds ganska många barn där det inte är helt enkelt att bestämma om det är hona eller hane. Då bestämmer läkaren och utför några operationer så att barnet ska bli pojke eller flicka, rent fysiskt. Men det kommer att dröja till vuxen ålder innan barnet självt känner vilket kön det tillhör. Det är först på senare år som vår glättade heterovärld har luckrats upp av transsexuella och liknande. Fast deras existens är fortfarande omtvistad och ovälkommen för det stora flertalet.

Hur ser en värld ut om inte vår första och omedvetna reflex är att hitta det som särskiljer, utan det som sammanlänkar istället? Vilka svar får vi på frågorna om hur vi ska reformera gamla system som inte tjänar oss längre?