Och pyramidspel är förbjudna enligt lag. Hela räntesystemet är ett pyramidspel där den fattiga massan arbetar för att få energi nog att äta sig mätta. Små rännilar av energi rör sig uppåt i strukturen. Ju högre upp desto mer energi kontrolleras av allt färre individer. 

Jag befinner mig ganska långt ner i pyramiden ur ett Sverigeperspektiv, men globalt sett har jag det väldigt bra. Jag suger energi ur fattigare delar av världen, av jorden genom att jag äter växter och djur. Vi är alla energitjuvar på ett eller annat sätt. Behöver energi utifrån för att överleva. Vissa suger mer än andra, det har jag praktiskt erfarenhet av som är alldeles färsk.

Ett sätt att lära sig hantera energitjuvar och lära sig mer om sitt eget tjuvande, är att kolla in vad Ivan Stein har att säga. Det ligger filmer från föredrag på YouTube. Vi kan enligt honom delas in i tre huvudsakliga grupper. De som har lärt sig manipulerandets alla finesser och ständigt använder fyra grundbeteenden för att kontrollera andra. Det är dold eller öppen hotfullhet, tyck-synd-om-mig, avvisande och kontrollerande genom frågor. Alla de här sätten att agera tömmer motparten på energi och ger energi till utövaren. De flesta av oss inser innerst inne att det här inte är snällt och gör vad vi kan för att bli bättre människor. Vi hamnar i lägen där vi använder kontrollmekanismerna när vi blir pressade, men uppför oss hyggligt i de flesta fall. Vi är förvirrade för saker händer slumpartat, ibland bra saker, ibland väldigt upprörande och "dåliga". De är dåliga så länge man inte granskar dem och ser vad de har att lära. Några få har förmågan att utstå väldigt mycket utan att dras med i några kontrolldramer. Men blir man medveten om hur mycket energi man förlorar när man blir utsatt för kontrolldramerna och energitjuvarna, så kan man ju fatta att det är lätt att ta till godis, sprit eller annat energirikt när man känner sig tilltufsad och känner att man behöver påfyllning. Vi får ju inte lära oss att bli självförsörjande på inre energi i vår kultur. För då skulle vi växa och bli okontrollerbara.

Den senaste tiden har jag råkat in i diskussioner om klimatförändringarna. Men det går inte att diskutera utifrån sina egna insikter och erfarenheter, för debatten har brakat ihop och det finns bara två förhållningssätt som man "får" ha. Antingen är man för eller så är man emot. Och om man inte är för helt och hållet och till punkt och pricka på exakt det sätt som man ska, då är man ändå emot.

Jag vet faktiskt inte om vi har en uppvärmning eller ej. Jag kan inte tillräckligt om klimat och jag har heller inte fullt med termometrar utplacerade över Jorden för att kunna ha koll. Det är få som har det... Ändå är flera människor fullständigt rabiat övertygade om att de har hittat ljuset och funnit Sanningen. När inte ens experterna vet vad sanningen är. Sånt är tröttsamt för en demokratiskt sinnad människan som undertecknad.

Eftersom det är mätbart att det finns mer koldioxid i atmosfären och att de temperaturkurvor vi får se visar uppåtgående kurvor, så är det ju lätt att dras med i hysterin, för hysteri är vad det har blivit. Vanligtvis förståndiga och intelligenta människor blir som vettvillingar när man för klimatet på tal. Klimatologi är en vetenskap som blev politik. Sen blev det religion. För det finns något av frälsningsanda över uttalanden som man stöter på. Och om man inte tillhör de frälstas skara så är man fallen och ett hot mot hela mänskligheten. De totalitära taktfasta stegen från en samlad mänsklighet som ska gå åt ett och samma håll i samma takt ligger kusligt nära. Är vi på rätt väg om vi enar oss och gör allt vi kan för att utrota Koldioxiden? Jag tror inte det.

För det första är det bara "den stora massan" som verkar ta den farliga Koldioxiden på rätt sorts allvar. Al Gore och de andra som pratar sig varma för katastrofscenariot verkar ju inte ta det där med personligt ansvar och solidaritet särskilt personligt. Och Big Business fortsätter i oförminskad hastighet och omfattning. Varför gör de det om Koldioxiden är så farlig? Stora industrier släpper ju ut mycket mer än du och jag gör!? Borde inte de ligga före i klimatarbetet? Men det gör de inte, för det verkar som om det är de små människorna som ska dra det tunga lasset.

Jag kollade SMHIs hemsida för ett tag sen. De visade en kurva som såg jättehemsk ut. Temperaturen ska bara gå upp och upp och upp... men så hejdade jag mig. Tänkte efter litegrann. X-axeln var graderad från -1 till +6 grader. Y-axeln var graderad från 1961 till 2100. Och kurvorna pekade snett upp mot höger. Så jag skickade ett mejl och frågade om man kunde få se en bättre graf, där man kan se några hundra år - åtminstine till medeltidens värmebölja- och med fler temperaturangivelser, som t ex årsvariationer så att man ser hur stor marginell skillnad den där oroväckande kurvan på hemsidan egentligen handlar om. Har inte fått svar än...

Jag ser många områden där människor skriker efter förändring. Man vill ha rättvisa, jämlikhet och en mänsklig värld istället för den här miserabla "fort-och-fel-världen". Analyserna är många och av skilda slag, men jag hittar få som går längre än till de ytliga uttrycken. Man nosar på ytan, vill frisera i kanterna och i bästa fall slänga ut det gamla och bygga något nytt. Men hittills verkar alla förslag på det nya bygga på det gamla sättet att tänka.

Är det fler än jag som ser att det är själva grunden till hur vi uppfatta och tolkar världen som leder oss fel? Vi bygger hela vår världsuppfattning på motsättningar. Det paradigm vi lever i bygger på den starkes rätt, störst går först och att det måste finnas några få vinnare och en massa förlorare. Vi bor i en hierarki. Fel. Vi har lärt oss att vi bor i en hierarki. Allt vi ser tolkar vi som om det vore en hierarkisk struktur. På det sättet sitter människan som "skapelsens krona" och särskiljer sig från den övriga naturen.

Vår logik söker hela tiden skillnader. Vi skiljer på kvinnor och män som om de är väsensskilda. Fakta är att det är större skillnader på individer inom grupperna än mellan grupperna. Vår bild av att det finns två typer; män med XY-kromosomer och kvinnor med XX-kromosomer stämmer inte heller. Det finns variationer och det föds ganska många barn där det inte är helt enkelt att bestämma om det är hona eller hane. Då bestämmer läkaren och utför några operationer så att barnet ska bli pojke eller flicka, rent fysiskt. Men det kommer att dröja till vuxen ålder innan barnet självt känner vilket kön det tillhör. Det är först på senare år som vår glättade heterovärld har luckrats upp av transsexuella och liknande. Fast deras existens är fortfarande omtvistad och ovälkommen för det stora flertalet.

Hur ser en värld ut om inte vår första och omedvetna reflex är att hitta det som särskiljer, utan det som sammanlänkar istället? Vilka svar får vi på frågorna om hur vi ska reformera gamla system som inte tjänar oss längre?

Lev som du lär, heter det. Men vi lever i en strikt hierarkisk värld där kapitalismen "har vunnit" (vilket jag betraktar som BS) och monopol anses vara dåligt. Men det finns inga alternativ till hur vi ska uppfatta verkligheten. Allt är hierarkiskt. Maktstrukturer, katalogisering av kunskaper, synen på naturen... Vem spräcker det hierarkiska systemets monopol?