I jakten på förståelse av hur vi gärna skapar konflikt och motsättningar i vår kultur, har jag kommit till Tiden.

Tid är linjär. Det är så vi uppfattar den. Orsak och verkan är en lång kedja av händelser som tickar fram sekund efter sekund. Obevekligt. Det finns en startpunkt - Universum måste ha startat med en Big Bang eller något som är en tydlig födelse - och Universum har en tydlig slutpunkt och kommer att gå en gruvlig död till mötes i en framtid när den totala temperaturutjämningen har nåtts. Eller...?

Det finns kulturer som ser cirkulärt på tiden. Händelser sker i cykler. Året är en tydlig väderväxlingscykel. Solens fläckar ökar och minskar cykliskt. Tidenupplevs som en cirkel eller som en oändlig spiral som kan byggas på med nya byggstenar. Jordens placering i förhållande till resten av galaxen och jordaxelns lutning är cykler som är väldigt långa och så långsamma så att en människa inte hinner uppleva det som en förändring.

Om man tänker så här då? Händelser är cykliska förlopp av olika slag och olika längd. De överlagras på varandra. Ligger i varandra som kugghjul i ett maskineri, som babushka-dockor. Cyklerna rullar på och stansar en lång remsa med en unik blandning av alla de olika cykliska förloppen så att vi uppfattar varje nu som en ny unik blandning av alla möjliga cykler.

Många cykliska varv är så otroligt långa att vi inte upplever ett helt varv, bara en liten snutt, inom loppet av ett liv. Därför kan vi se tillbaka på historien och se att den är "same, same, but different". Det är ett antal arketypiska "sagor" vi berättar om och om igen för varandra. Det är som att se samma pjäs om och om igen, fast scenerna kommer i lite olika ordning och kostymer och scenografi byts ut vartefter.

Vi älskar våra sagor! De berättas för oss varje dag och kallas ibland för godnattsagor, ibland för "Nyheter". Bröd och skådespel till folket! Men det finns inget nytt i dem. Det är samma gamla historier om krig och kamp, hjältar och förlorare, ont och gott i en ständig kamp.

Att uppfatta tid som vi gör, är ett sätt för våra själar att hantera händelser så att de skapar strukturer av mening på den (antagligen) låga utvecklingsnivå vi befinner oss. I meditativa tillstånd kan vi uppleva Allt som Här och Nu, men bara för korta stunder. Vilken uppfattning är mest sann för dig?

Man skulle ju kunna tänka sig att den som äger något av reellt värde vore rätt instans för att skapa pengar, men i vår värld är det bankerna som gör det. Och de gör det av luft.

Bankerna lånar ut små papperslappar till oss och sen ska vi jobba på riktigt för att betala tillbaka flera gånger om, för räntan fungerar så. Men vad bankerna egentligen sysslar med, är ju att ta kontrollen över tillgångarna och sno dem rätt framför näsan på oss. De tillverkar symboler för att vi ska kunna byta saker med varandra. Vår tro på pengarna är så stark att människor svälter ihjäl trots att det finns mat omkring dem. De har bara inte tillräckligt med små papperslappar som är gjorda av luft att byta med. 

Jag ser många områden där människor skriker efter förändring. Man vill ha rättvisa, jämlikhet och en mänsklig värld istället för den här miserabla "fort-och-fel-världen". Analyserna är många och av skilda slag, men jag hittar få som går längre än till de ytliga uttrycken. Man nosar på ytan, vill frisera i kanterna och i bästa fall slänga ut det gamla och bygga något nytt. Men hittills verkar alla förslag på det nya bygga på det gamla sättet att tänka.

Är det fler än jag som ser att det är själva grunden till hur vi uppfatta och tolkar världen som leder oss fel? Vi bygger hela vår världsuppfattning på motsättningar. Det paradigm vi lever i bygger på den starkes rätt, störst går först och att det måste finnas några få vinnare och en massa förlorare. Vi bor i en hierarki. Fel. Vi har lärt oss att vi bor i en hierarki. Allt vi ser tolkar vi som om det vore en hierarkisk struktur. På det sättet sitter människan som "skapelsens krona" och särskiljer sig från den övriga naturen.

Vår logik söker hela tiden skillnader. Vi skiljer på kvinnor och män som om de är väsensskilda. Fakta är att det är större skillnader på individer inom grupperna än mellan grupperna. Vår bild av att det finns två typer; män med XY-kromosomer och kvinnor med XX-kromosomer stämmer inte heller. Det finns variationer och det föds ganska många barn där det inte är helt enkelt att bestämma om det är hona eller hane. Då bestämmer läkaren och utför några operationer så att barnet ska bli pojke eller flicka, rent fysiskt. Men det kommer att dröja till vuxen ålder innan barnet självt känner vilket kön det tillhör. Det är först på senare år som vår glättade heterovärld har luckrats upp av transsexuella och liknande. Fast deras existens är fortfarande omtvistad och ovälkommen för det stora flertalet.

Hur ser en värld ut om inte vår första och omedvetna reflex är att hitta det som särskiljer, utan det som sammanlänkar istället? Vilka svar får vi på frågorna om hur vi ska reformera gamla system som inte tjänar oss längre?

Lev som du lär, heter det. Men vi lever i en strikt hierarkisk värld där kapitalismen "har vunnit" (vilket jag betraktar som BS) och monopol anses vara dåligt. Men det finns inga alternativ till hur vi ska uppfatta verkligheten. Allt är hierarkiskt. Maktstrukturer, katalogisering av kunskaper, synen på naturen... Vem spräcker det hierarkiska systemets monopol?

Tittade nyss på en video med Amory Lovins. Natural Capitalism hette den. Boken går att läsa på www.natcap.org.

Ett citat är intressant ur många perspektiv. "System utan återkoppling är per definition dumma." sa han. Och då tänkte jag "politik". Vi har ju val vart fjärde år, och enda chansen till återkoppling är möjligen att skicka mejl till någon riksdagspolitiker. Finns det något annat sätt att bedriva statsförvaltning på än partipolitik och myndigheter? En skör liten idé ser dagens ljus...

Vi behöver besluta saker gemensamt, vi behöver genomföra besluten och vi behöver kolla om de genomfördes på ett bra sätt. Just nu ser det inte ur som om det här fungerar. Beslut tas genom representation där vi som kollektiv inte har några egentliga möjligheter att påverka utgången av besluten på bästa möjliga sätt. De som beslutar är utsedda genom en process som knappast sätter gräddan av vad landet kan förmå vid styrspakarna. De instanser som finns för att se till att de politiska processerna blir korrekt utförda är ganska harmlösa. Förvaltningsdomstolar saknas. På vilka andra sätt skulle man kunna sköta förvaltningen av ett land?