Eftersom jag varit övertygad alarmist i flera år, men fått mig en tankeställare av alla utfästelser om att "debatten är över", så har jag en massa forskning att ta igen. Här kommer en av de intressantare godbitarna.

Enligt det senaste spåret så kan inte koldioxid värma upp atmosfären på det sätt som IPCC hävdar. Det är fysiskt rent omöjligt. Se gärna den här filmen med professor Bob Carter på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=FOLkze-9GcI. Och den här där uppvärmningsflödena diskuteras: http://www.youtube.com/watch?v=Ykgg9m-7FK4.

IPCC grundar sina antaganden på vetenskapliga rön som kom före kvantfysiken. James Hansen, NASA, var den som satte hela bollen i rullning när han i ett kongressförhör hävdade att vi hade en uppvärmning och att de datormodeller man hade redan då kunde förutsäga extremt klimat. Han har senare medgivit att han tog i väldigt hårt, långt utöver vad han egentligen visste som vetenskapsman, men tillade att man måste göra så för att politiker och allmänhet ska lyssna. Enligt Norm Kalmanovich är det lätt att se hur koldioxid inte kan utgöra mer än en bråkdel av uppvärmningen. Det är bara de första ppm:en som har en uppvärmande effekt. Över 300 ppm gör inte ett tillskott någon skillnad.

En analytisk kemist vid namn Hans Schreuder hävdar till och med att det där med växthuseffekt är ett påhitt det med. Det funkar inte så därför att fysiken inte håller. Idén om växthuseffekten uppstod som vetenskaplig teori i slutet på 1800-talet, men fysiken har gått väldigt långt sedan dess. Enligt nyare teorier och upptäckter så håller inte teorin om att vissa gaser är "växthusgaser" längre. Läs mer här: http://www.ilovemycarbondioxide.com/index.html.

Klimathysterin fortsätter i oförminskad takt, eller är det ökande takt efter avslöjandet om att några IPCC-forskare inte har rent mjöl i påsen?

Al Gore hävdar att debatten är över samtidigt som han påstår att det inte finns något motstånd mot hans påståenden om att koldioxiden är livsfarlig och driver på temperaturökningar. Är det verkligen demokratiskt?

Sen inställer sig ju frågan; om det nu är en sådan total kris, varför håller de där makthavarna på att övertala alla att gå i takt och så att säga se till att klimatproblematiken sker genom enskilda uppoffringar där vanliga små människor ska gå ut på gatorna med plakat och uppmana andra individer att vara duktiga? Varför tar de inte och snackar ihop sig på FN-nivå och ändrar de strukturer som gör att det släpps ut så hiskeligt mycket koldioxid genom att sätta stopp där makten finns att förändra strukturerna som skapar miljöhot? Det vore ju onekligen mycket enklare att snacka med oljebolagen och säga "hörni, ni är ju i branschen att förse folk med energi. Varför inte göra det på ett sätt som inte förstör livsbetingelserna för oss alla?" Men nej, för oljebolagen är det business as usual medan vi pumpas fulla med budskapet om att klimathotet är vårt fel och att det är vi små människor som måste antränga oss och börja efterfråga miljövänligare produkter.

TIlläggas kan att Al Gore har stora ekonomiska intressen i Chicagos klimatbörs. Om Köpenhamnsmötet kommer fram till globala klimatavtal med utsläppsrätter blir han dollarmiljardär. Kallas inte sånt jäv? Borde inte karl'n ha munkorg i debatten?

Det mest intressanta tycker jag ändå är att Al Gore faktiskt erkänner att koldioxid inte medverkar med mer än 40% av uppvärmningen, men säger också att det är irrelevant för budskapet "därför att folk ändå inte lyssnar till fakta"... (http://www.newsweek.com/id/220552)

James Corbett har en av de mest intressanta och sundaste inläggen just nu. (http://www.corbettreport.com/articles/20091125_enviro_message.htm)

Problemet enligt honom är att miljörörelsen blivit hierarkisk och därmed väldigt sårbar för maktövertagande, eller kapning rätt och slätt, vilket också är vad som skett enligt Corbett.