Är jag missanpassad? Jag vill inte ha ett mainstream-liv, vilket sjukvården och försäkringskassan ser som ett problem och vill diagnosticera med någon käck bokstavskombination. Jag måste anpassa mig till samhället och verkligheten, sägs det.

Det finns många som mår dåligt, även om de är "anpassade". Det finns massor med yngre människor som mår dåligt och struntar i att anpassa sig. Det har det väl alltid gjort. Ungdomen har alltid varit en nagel i ögat för äldre generationer. Oavsett om man anpassar sig eller ej så är det många som mår dåligt. Ett gammalt judiskt ordspråk lyder: När du bara har två saker att välja på, välj det tredje alternativet. Så vad kan ett tredje alternativ vara?

Att anpassa sig till rådande läge innebär att man försöker anpassa sig och sina attityder till den verklighet som redan har varit. Att bara låta bli att anpassa sig ser jag inte som någon lösning. Det är bara motsatsen för motsatsens egen skull. Att inte anpassa sig, fast på ett medvetet och rebelliskt sätt, borde alltså vara att i grunden förstå vad ens sanna jag är och anpassa sig till det. Det borde vara den tredje vägen.